Var oro ett segel för min flykt från nuet
eller fjättrad till pärlugglans brutna vinge
väckte ljuset urnatten i mitt inre öga.
Ett gravröse av sten och vita lögner
gled oväntat fram genom stängda dörren
mitt i skogsgläntan.
Ett hånfullt ord slet sig från hans läppar
jag teg och hon blev sakta blek om kinden.
Skotträdda djur blev hennes blickar
vandrande mot bländverkens återklang
har famlat och åter fäste sig hjälplös vid vinglaset
som törstade efter munnens beröring
efter hennes min förseglade mun