Jag ville inte vara begränsad.

Relationer sattes upp till punkt och pricka: "Då och därför kommer det inte bli vi". Jag informerade min kärlek att: ”Jag kommer åka ifrån oss en dag".

Jag försökte hålla det till mitt ansvar.

Det hindrade mig dock aldrig från att känna värmen av att kramas, hud mot hud, under täcket tillsammans med någon.

Det hindrade heller inte tårar av separationsångest och undran om att bytas ut.

Så jag skyllde allt på dig när du åkte. Att det är ditt fel varför vi är olyckliga.