Vi sitter där,
jag och du,

utan att ta på varann
utan att le mot varann

vi talar,
vi gråter,
fast knappast att jag dig förlåter

du försäkrar,
vad du ber
men jag vill inte höra mer!

En tryckande smärta
från ett urholkat hjärta

ett ständigt känslosvall
gör mig förbannat känslokall

jag fryser,
huttrar allt längre in,


du, aldrig mera är jag din.






© Anna Lundgren