Han är död
Vi ropar oss hesa
Vi skriker hans namn
Ut mot den svartblå stjärnhimmelen
Men han är kallnad
Nästan frusen
Svart

Vi pressar hans hud mellan våra fingrar
Hårt så att vi blöder
Vi tuggar på hans lockar
Vi söker hans sista andetag
Men det enda livstecknet
Är flugorna kring hans kropp

Vad vi än tar oss till
Är det förgäves
Hålen gräver sig djupare
Och där nere ligger han
Vi skyfflar jord där på
Försluter det sista

Ro.