nyfiken
ställde jag min drömstege mot molnets kant
klättrade upp och grep efter månens silver

blänkande mynt
på vars framsida var präglad en nolla
på baksidan speglades min egen nyna

när molnet rörde sig
greps jag av den sorts panik
som låter människan stympa sin bror
våldta sin syster
utlämna sin granne till bödeln

mitt grepp förvandlades till vatten
mitt skrik till ett hemlöst eko

i molnets dis föddes en regnbåge:
ljusets och vattnets färggranna barn
som förankrade sina krökta ben
i havets famn och markens sköte
vilken lyster! vilken fägring!

plötsligt
ställdes horisonten på kant
och den vackra regnbågens
fästen kantrade i horisontens rand

handlöst gled jag nedför himlabågens spång
översköljd av dess färgor och prång
och vaknade molnsvettig ur min dröm