glömda minnen
till liv i själens mitt

tysta rop av saknad
genomträngande min tanke

tiden tickande tackade
genom rymderna

rättfärdighet bortom
de djupa mörkren

framför tidens rand
står vita klocktorn med

höga fönster och
rosor av renaste guld

genom tiden går en
lång och sann gestalt

bärandes på Livets Vatten
räcker en bägare åt geten

som sover vid
den stilla tjärnen

i midnattssolen land
där endast tillförsikten

satts i bur för
ditt bästas skull

så är det för den
som inte vet
hur skymningen bor

(skrivet ca 2006)