...och dess faktiska vara
kan tänkas hur att som svara
de som hävda sig vilja stå på
idealismen regler så vara som så

rätt att tänka och känna sig som
en sådan andra inte tycker om
hur skall de få vara och agera
om någon säger de andra segregera?

Det ju är som kallat demokrati
att vara egen, ändå lägga sig i
andras agerande oavsett deras röst
i vilket är detta då en som tröst?

Som om det vore förbjudet att stå
på ett ben och känna sig balanserad då
tycka och känna på ett 'orättvist sätt'
så som tyckes växande helt nätt.



*Bilden är förstås tagen i Helsingfors för en del år sedan.