Hon lägger sina tunga tydliga händer på min kropp. Vi lyssnar. Hjärtat slår så hårt. Jag ligger lite ovanför bänken. Svettpärlor börjar kännas i pannan. Vi lyssnar till den inre stressens resa. Ser vart den tar vägen. Känner hur den känns. Försöker krångla mig ur men vill ändå vara kvar. Plötsligt öppnar sig ett rörliknande gruvschakt i halsen djupt ner till magen. Andetagen åker hiss neråt till ett mörker utan tydliga väggar. Som en fridykare följer jag med neråt och låter mig omslutas av mörkret. Hennes trygga händer är med mig på resan. Bevittnar vad som pågår. Hon vet inte vad som händer i mig men hon känner att någonting sker. När jag flyter upp till ytan igen har något förändrats. Jag var inne i en av skatterna och tittade rakt in i mitten. Fantasierna om det var värre än tomheten som faktiskt fanns där.