han tittar på mig och säger att jag är hans luft

utan mig finns ingen mening .... jag tänker att

det gjorde det just.

Jag är ju gift..och uppenbarligen injicerade du inte nog för det fanns ett motgift.  Lite så, alla kompakta tankar jag dras med. 

Men nu är jag kär, vi är kära, vi älskar varandra fast vi inte sagt det än, orden ligger som en bebis mun vid bröstet  och närsomhelst kommer vi yppa de vackra orden in i våra munnar, viska det in i våra öron, skrika det fullt ut! Du var på väg men jag lade fingret på din mun.  För vi kan inte vara utan varandra, vi är bundna, handklovar utan nycklar, på gott och ont. Jag tror vi är lyckliga. våra kroppar är unisona, våra själar växer om varandra i ömhet och kyssar. Jag kan inte slita mig

Intesiteten är explosionsartad och jag tror inte jag egentligen är frisk, kärlekskär, kärleksyr, min kropp småsurrar vid blotta tanken att få röra allt. Trånande begär med ett sug som inte vet någon ände.