Jag har jag god lust att nämna vissa vid namn, men eftersom de inte är offentliga personer i någon större utsträckning än hemmavid, spelar det ingen roll om de heter Gustav, Wilhelm, Sara eller Sonja Olsson eller Fridell; det är de samma andas barnen jag vill åt. De är tämligen särskilda - inte för att de utmärker sig på sättet de går, inte heller på sättet de pratar, för de pratar inte annorlunda än alla andra i byn, som pratar som vore de avlade av ett och samma föräldrapar, allihopa. Urmodern och Urfadern är inte särskilt långt borta i något av alla de sammanhang som leder till att den ena träffar den andra på ett sätt som är oundvikligt längs byvägarna, eller helt enkelt vid Konsum, eller macken, eller någon annan av de inrättningarna som samlar upp allting som händer i byn i mer eller mindre tillförlitliga tappningar, som man har att ta ställning till själv. Förvrängningarna är otaliga.