Jag hör mobilen ge i från sig ett efterlängtat ljud och hjärtat slår dubbla slag

Jag ser trädtopparna vila stilla utanför mitt fönster 

Klockan visar 22:05, äntligen på väg till dig igen

Det doftar gräs och avsvalnade grillar 

Jag går längst cykelvägen och är så löjligt kär och helt ofattbart naiv 

Kyrkogården är som vanligt magisk, vi sätter oss under den stjärnklara himlen 

Jag har försökt i flera år att beskriva det som kändes så djupt ända in i skelettet

Jag minns så väl känslan än, den hälsar på ibland med stjärnorna 

Det är något med sommaren som doftar

Något som stjärnorna bär med sig

Något som vilar i natten

Jag hör regnet leka på fönstret och träden som blåser upp till höststorm

Stadens byggnader har bytt färg sen jag titta ut sist, det är mörkt nu

Klockan visar 02:45, vi tar en sista cigarett innan vi kysser varandra godnatt

Du doftar snabbkaffe och cigaettrök

Jag tar hissen ner från din etta på femte våningen och du fattats mig redan

Regnet smeker mitt ansikte, kan inte förklara känslan jag går med hela vägen hem

Jag har försökt i flera år att beskriva det som kändes så djupt ända in i skelettet 

Jag minns så väl känslan än, den hälsar på ibland med regnet

Det är något i regnet som doftar

Något som stormvindar bär med sig

Något som vilar i natten

Det enda jag har kvar är den där känslan som besöker mig ibland. Den kommer aldrig gå att förklara, den kan bara kännas. Kommer den alltid finnas kvar?