I orostider inför politiska och religiösa  konflikter
i en värld  av  motstridigheter, kan  det alltid vara
lugnande  få veta att  läget är värre  än  man  anat
och  att  det bara återstår att förbereda  sig på det
värsta  tänkbara, inte  för  att  det  gör  en gladare,
men vem vill gå omkring  med  ett  falskt leende i
en  värld  som  gråter och blöder och vem  är sam-
vetslös nog att ljuga inför  sig  själv och andra  att
allt är väl eller skylla allt på en guds vilja ?

Vi är alla förlorade i en  förlorad  värld, där  ingen
haft en aning om vart vi  är på  väg, för  det  fanns
nämligen ingen planritning,sedan vi reste oss upp
på två ben.

Vi borde fått förmånen  stanna  kvar i världshavet,
det hade varit lugnare, och hinner vi inte ta kål på
varann innan så kommer  tids nog  havets erosion
ändå återbörda oss till vårt ursprungs element.
                                            *