vi hade varit

så och så då och då

under veckan i Berlin 92

på ett billigt hotell

hon hade

ett burrigt eldrött hår

jag sade då jag var ingenjör

sånt gör intryck

och hon

putade ut läpparna

och sade sedan

du bist ein großer lügner

några år senare

en varm sommardag

möttes vi bland träden på

Esplanadparken

i min förgyllda hemstad

jag tog henne till vincafeet

på Skillnadsgatan vid den lilla

systembutiken

vi drack litet Chateau 82

sedan gick vi hem

till mitt underjordiska gryte

där stod hon bara

framför mig så och så

ingen behövde klä det i ord

våra ögon våra händer

och

med en snabb handrörelse

lät hon

sina trosor falla