Drömmer om din hud emot min igen.
Oftare än vad jag vill erkänna men mer sällan än vad jag önskar.
I drömmen är du ovillkorligt nära.
Du håller mig tätt intill dig,
mina starka händer i dina älskande trötta.
Dina skrovliga handflator lämnar löften om lojalitet när mina tvekar inför hur länge till de kan orka.
Jag trycker min rygg emot ditt bröst,
försöker känna dina hjärtslag,
försöker kopiera din rytm,
för att du ska känna att jag menar allvar med min närhet.
Din takt är min takt.

Du drar mig närmre dig, lägger dina vackra armar runt min kropp och sluter dig omkring mig,
som om min hud kunde bli ett med din.
Du stryker undan mitt slitna bruna hår, min hals blottläggs inför dig.
Med all min sårbarhet och med hela mitt brinnande hjärta släpper jag dig inpå huden,
inpå livet.
Du lägger näsan mot mitt huvud, precis där hårfästet blir till bar hud,
drar in min doft i dig.
Jag luktar lätt av tändstickor, helig vrede och längtan till dig.