Jag tror jag väljer at skära upp vristerna.
Den här gången är jag säker, men framför allt motiverad.
Det klart, egentligen vill jag faktiskt inte dö. Men det är nödvändigt.

Sanningen, det är verkligen det jag anser. Min död kan föra personer tillsammans igen, den kan få folk att få tillbaka energi.

Motivationen driver mig. Jag kan knappt behärska mig.
Låter det illa? Låter det dumt?

JA. JA. JA.JA.JA.JA.JA.JA.AJ.AAAAAAAAA

Jättejätteilla. Jag vill inte, men helt ärligt, vad mer ska göra med livet. Fortsätta må dåligt, kula upp varenda relation och känna mig självmordsbenägen så fort jag måste hantera någon annans tunga känslor?

Nah, nej tack.

Bättre så här. Mycket bättre.