Du vet inte om någonting,
när jag tänker på dig.
Jag väntar på dig,
att du ska bli ensam och fri.
Jag kan vänta,
även fast det förmodligen kommer ta tid.
Väntar, väntar.

Egentligen vet jag inte varför det blev du,
du är ju inget speciell.
En helt vanlig person,
som inte är ensam.
Du ser inte hennes aura,
hur falsk den är.
Du har väl blivit van,
och bekväm.

Men jag kan vänta,
jag lovar,
jag väntar.

Jag vet att du tycker om mig,
jag kan se det.
Jag ser det på ditt leende,
dina ögon blir större,
och du lyser.
Jag tror inte du förstår,
hur du förändras.

Det kanske finns hopp.
Jag väntar,
jag väntar.