När ord inte bär och meningar brister i gråt
Finns bara vingar från småfågeln kvar

De räcker inte.
De lyfter dig inte
Men de finns

Likt hoppet klänger de på ryggen och försöker bara
Visa den värld som inte finns och aldrig har funnits

Utom i en dröm

En dröm som visade sig vara en mardröm
Resten av fågelmänniskorna lever med

Jag blev en fågelmänniska
Skillnaden är att jag aldrig velat flyga
Förrän nu
Eller så har jag alltid velat
Men inte vågat
Jag vågar nu
Men kan inte
För jag är en fågelmänniska
Och vi är värdelösa tills vi tar steget
Blir fåglar och försvinner
Men alla vet att fåglar som har vingar
Är förevigt fria
Och när jag blir fri
Vill jag aldrig mer tillbaka