Och där, knäcktes
hennes själ.
I samma ögonblick
som han lämnade rummet.
I rytm med hans fotsteg,
bröts den ner
lite mer –
lite högre.

Och oansett
att hennes
brutna inre,
ekade i korridoren,
fortsatte han gå –
med hennes själ
fäst
vid sina fötter.