Flickan går över vägen
Med ögon stängda, skyddad från regnet,
byter hon ut livet 
mot ljuset
I ena handen en resväska,
hennes ljus och forna mörker, drömmar och minnen

I tron om nya minnen
eller hopp om svar att finna på vägen
och handen som omsluter resväskan,
kastas hon runt i evigt regn.
Hon längtar efter ljuset.
Hon drömmer om det nya livet

hon vill inte minnas gamla livet,
vill inte vara sina minnen,
hon vill fästa blicken och fastna i ljuset,
hon vill lossna stegen inte fastna på vägen.
Hon höjer handen mot regnet.
Låter mörkret få sluka resväskan

och handen. Hon kastas ut med resväskan
mot nya livet,
det eviga regnet
för hon kan inte fly från mörka minnen.
Hon önskar att hon stannat fäst vid vägen,önskar att blicken lät sig fästas i ljuset.

Bakom stängda ögon nu, vilar evighetsljuset.
I hennes ena hand nu, vilar resväskan.
Ännu en gång går hon över vägen
nu dubbelt så lång. Hon lämnar livet,
drömmen om ljuset
och nya minnen.
Hon vänder sig nu till regnet.

Från himlen faller ett evighetsregn.
Men i väntan på ljuset
ska regnet skölja bort minnen.
Därför öppnar hon resväskan
och ser det gamla livet
rinna ut med regnet längs vägen.

Bland mörka minnen, ur resväskanoch där i regnet ser hon ljuset.Nu ser hon livet skölja över vägen.