Tiden har gått mer än förväntat
man hinner knappt pusta ut förrän klockslaget slår till ytterligare,
men jag kommer aldrig att glömma.

Hur jag väntade på att du skulle ringa,
att du skulle skriva ett meddelande eller kanske överraska mej utanför dörren.

Jag förstod hur det låg till, men varför kunde du inte bara vara ärlig från början?
Är det så här du behandlar en människa du sägs visa kärlek mot?

Kär,..knappast.

Jag väntade i onödan, på en dåre som inte hade någon hjärna. En bra lögnhals.

Jag har slutat vänta, nu är det du som väntar
väntar på att jag ska svara på dej, förlåta dej, träffa dej, kyssa dej.

Tiden är ute gubben, så som jag fick vänta på något onödigt - får du inse att en väntan på något värdefullt och nödvändigt kommer att få varje tråd inom dej att brinna.

Ånger,..riktigt.