En självförvållad förvillelse
Packar lådor fulla med saker jag tror att jag behöver.
En frukostbricka färgen utvandrat från, en tom glasburk där någonting tidigare hållits tillfånga, knappnålar?
Och så ett brev från dig.
Nej, flera brev från dig.
Lika tunga som ett lidandens epos och jag liksom tiden dras sakta ner mot golvet.
För tunga för att jag ska kunna bära, så jag blir sittandes.
Tyst och sval en liten stund. Vad gör du nu?
Jag packar flyttlådor fulla med mitt liv och fann dig någonstans mellan en bricka jag aldrig ätit frukost från och en gammal syltburk.
Jag går nu.