Grav på grav av förmultnade glömda livslögner,
som mumier de går igen i arv.

Olika världar korsas och kolliderar likt meteorer,
där de sitter och vaktar på varandra att en blotta,
en svaghet,en känsloyttring visar sig,för att ta sig
in i varandras egon att stjäla, såra,förvirra, vilse-
leda,utnyttja eller krossa med psykiska våldtäkter,
sexuella projiceringar,förtal och karaktärsmord.

Hur många utnyttjade,sårade och döda det finns
på människans slagfält,är okänt för döda kan inte
vittna.
Människan är det farligaste,lömskaste och mest
oberäkneliga vilddjuret som inte förtjänar någon
trevlig poesi.
-