Tuggar tuggummi på en skorrande spårvagn
Känns inte hemma;
Inte än
Fumlar nervöst med tumvantar runt en icapåse

Ut ut i vibrerande luft med halsduken nära
I ur och skur, alltid ute
Snöstorm spöregn hagel spelar ingen roll
Man har ingen att ringa längre
Så då är det så

Med en köldkänsla som stannar kvar
Hur hårt man än kramar
Ett rostigt element

Så vet man
Att man inte längre
Är någons alls