Agda är en sådan där fågel, till människa, som vill ha leken till att vara en just lek. Full av lust att busa först. Att rollerna då och då är som omkastade och att ingenting skall vara riktigt enkelt eller lätt att som fånga. Bytet är ibland jägare också. Det bästa hon vet är att även om det fanns någon sorts regler förra gången, så kan en ge sig på att det som gällde eller fungerade förra gången. I alla fall inte gör det nu. Och att vad som helst kan gå plötsligt väl en stund bara för att som köra fast i nästa. Fram och åter böljar leken. Så tar allvaret över ibland, sen är det plötsligt lek och bus igen. Det blir ju mera kul om det är en smula motstånd. Litet oberäkneligt så där. Mer än vanligt alltså. Rätt som det är kan orken och lusten ta musten ur en. Och just när en trodde sig om att ha dragit en som vinstlott. Då kommer en på att leken fått dra ut litet för länge på det hela och det som var en lek troligen istället blivit en som handbroms. Bara att en själv står där med lång näsa.