Kärleken söker oss alltid,
men diktar upp ursäkter
och tvivel, liksom måsarna,
när de anar havets vrede
och stannar vid strandbrynet,
när vågorna slår.
Kärleken kan bygga drömmar
och, ibland, teckna passionen
med överdrivna färger.
Kärleken har i en egenskap
att lysa upp alla skuggor,
drömmarna har ett namn,
natten är alltid en lykta
och dagarna fyller upp vår själ
med fyrverkeri.
I våra ögon
är himlen alltid blå
och alla landskapen ger oss yrsel,
när månen släpper ut
sina långa silverflätor.
Men, vi älskar kärleken,
den som smärtar och vakar,
den som målar hjärtan i färg,
den som faller från en källa,
den som präglar oss för alltid,
trots att den går ut på natten,
händer alltid detsamma.