Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En misshandlad kvinnas sista röst...


den färglösa rösten

För varje stöt blev din makt bara större över mig
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber

Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is

Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej

Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra

Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom

Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut




Fri vers av Linuxtjej
Läst 335 gånger
Publicerad 2006-05-23 02:44



Bookmark and Share


  Dennis.
Bra skrivet, I`ve been there...
2006-07-10

    Fuji Hoffmann
oh shit
värsta ångest,

bra rimmat utan att verka krystat, lagom lång också
2006-06-08
  > Nästa text
< Föregående

Linuxtjej
Linuxtjej