Två nära vänner som har varit det sedan en tjugo år sitter i bersån och har en liten pratstund på tu man hand. Under tiden skiner solen, fågelungarna skriker och deras äkta makar gör i ordning fika så gott de nu kan det i köket. Då kan det låta så här ungefär, när vi kommer smygandes och tjuvlyssnar på samtalet.
- Du kan väl något i alla fall?
- Jo.
- Och det är? Kan du ge mig några exempel?
- Få feber.
- Något mera?
- Se upptagen ut.
- Om någon till äventyrs skulle komma förbi?
- Vem är det som...? Du eller jag?
- Åh. Du. Nå men vidare då?
- Vara spontan och äventyrlig.
- Det är väl dig vi pratar om nu?
- Handen på hjärtat. Har du någonsin begått ett snedsteg?
- Oh ja. Men det var före...
- Det är så du ser på saken? Som 'före och efter'?
- Jo, och du?
- Nu ser jag att de andra kommer. Du vill väl inte förstöra en möjligt god stämning, säg?

(Fortsättning följer. Kanske. Om författaren till texten överlever dagen.)