Underkylt regn slår ner som maskingevärens patroner,
jag är dold i ett skyddsrum av mörker och fladdrande gult ljus,
ett Blitzkrieg av ord regnar i mina nerver
de vill ut, de måste ut
trots att ingen hör dem eller ser dem
de ska ut

De handlar om en nedstigning
de handlar om ett dunstat ögonblick
jag behöver det tillbaka,
de handlar om min undergång
jag vill inte bli frisk
orden går ej att bli kvitt,
hur mycket jag än skriver
vandrar pennan automatiskt och
tankarna är på flykt

Men jag är dold i ett skyddsrum gjort av mörker,
landet utan konflikt, min tillflykt
det är varmt här i det gula skenet,
här glänser ärren i pärlemor förgyllt
här är gränsen suddig, oklar
det gula skenet luras och allting ögat ser bedrar
en illusion av trygghet
jag egenhändigt byggt, mitt yttersta försvar.