Jag ser tiden som ett sammanträffande , medurs eller moturs. jag riktar min visare mot vägen jag vill mot, erinra sig själv och se att moturs är den rätta riktningen, framtiden speglar ett jag som man blir besatt av och suddar ut sitt motur för att vilja söka något nytt. vilse i skogen spelar det ingen roll vilken tillstånd man är i , visarn vill bara vad man själv vill.