och jag sjönk ned

i svart sammet

en mulen junidag

utan att varna min omvärld

för att jag var för svag

och sjönk sorgsen

och svartklädd

såsom det anstår en karl

som samlar ljuspunkter när det

inte finns SÅ många kvar

jag sjunger:

weltschmertz und blitzkrieg

kampf oder todt

en klagovisa

en lidandets låt

en sammetsnatt

är en hammock

som inte gungar mig glad

inte som morfars i solen

fjärran från framtidens stad

och djupare i svart sammet

går inte att komma en

nu står allt mitt hopp till Namnet

som borgar för räddningen

LARZ GUSTAFSON 3/12 2017