Skymning. Stearinljus lyser överallt. November tränger sig på som ett flammande mörkt spjut, en blank svart orm, stilla och orörlig som en utdragen gäspning, sträcker sig över mig mot himlen utanför vardagsrumsfönstret. Jag står still, vänder mig upp mot taket, söker tröst. Jag vänder min tårögda, svarta blick från tomheten och med ett tonfall som är fruktansvärt tyst och desperat säger jag: Åh Gud hjälp mig!