Jag är svag och skör, som en docka
men jag är hungrig
på din moral,
din skam,
på Dig.

Jag är en varginna som suktar,
att dra över dig,
som en skugga –
din mun,
din hals,
ditt bröst –
jag lämnar inget åt slumpen.

”Din lilla slyna”
sa du,
och jag gillade det,
älskling,
du som är så god mot mig.

Förlåt mig!
Jag som inte ens har någon tro.
Ta emot mig!
Fastän jag är bortom all räddning.
Älska mig!
Jag som aldrig någonsin har älskat.

Men,
jag tror ändå,
att för vissa ting,
blir man aldrig rentvådd.