Jag är inget jävla offer!
sa jag till spegeln
men den undflyende och fuktiga blicken
avslöjar mig.

Den fina balansgången
mellan stolthet och acceptans
är svår och snårig.
Jag är inget barn längre
som kan kräva kärlek.

Men älska mig!
Jag gör ju mitt bästa
för att hålla ihop.
Trösta mig!
Jag behöver bara känna din närhet.
Se mig, snälla!
När jag plockar upp och sätter ihop skärvorna av den jag en gång var.

Det blir bättre denna gång
visst,
men min fula nuna är inte värd det.