Ängar av asfat

Mörka gränder ler för ingen
böner hummas
drunknar bland tysta skriken
naken igen
sårbar
smutsig
håller andan i väntan
i längtan
innan allt är över
Skrapade knän från gårdagens rus
och lustar
stygn som brister
mister mister
kärleken livet lönen
sista bönen
korkas upp med en omärkt flaska
små guldkorn vaskas i lustiga former
i grumlig vätska som stinker
Syr med nål och tråd
lappar lagar
skrattar gråter skriker
bittra tårar saltar
och glaset det är tomt

Urban Arisag