Jag tänker på majoriteten av de serier som jag kollat på och ser bara samma mönster överallt.

Finns där ens en tv-serie/sit-com som inte kretsar kring dessa konflikter?
Någon där värderingarna och karaktärerna sätts mer i fokus än deras "problem"?

Där man slipper se konflikt efter konflikt lika absurd som förra som normaliserar negativa värderingar så som otrohet, könsstereotyper osv. och inte bara normaliserar utan lägger grund bakom varför det skulle vara okej med sexism eller otrohet, just i den situation som de målat.

När jag tänker på flera stora Hollywood serier inser jag snabbt att man gör samma sak om och om igen.

Är det ett bröllops avsnitt så ska kvinnan bestämma allt och mannen bara står bredvid och allt han säger är helt irrelevant, för det är hennes dag inte hans, därför är hennes vilja störst på just den dagen. I det sammanhanget framstår mannen oftast mer som ett objekt, en staty eller möjligen och detta är bästa fallet som en plånbok. Det är ungefär de alternativen de har i det avsnittet.

Eller så kommer ett avsnitt där någon är eller tänker vara eller nästan var otrogen eller det kända vänner scenariot (Ross och Rachel är på en paus) och just denna saken ska då göra det "okej" att den andre karaktären var med någon annan istället för att försöka lösa sina problem med sin partner. Om det inte är en paus så hade de något bråk eller så hände något annat som ska rikta tittaren med att ha sympati för den som är otrogen och inte den som hen var otrogen mot för den skulle ju ha engagerat sig bättre eller lyssnat bättre eller något som ska vara grunden i varför den andre partnern var otrogen och därför göra hela akten lite mer "okej".

Ett annat scenario ur vänner var när Chandler skulle fria till Monica, men vill inte att hon ska få reda på det, så han säger att han aldrig kommer vilja gifta sig och där både ger de Monica rum att springa mot sitt ex bara två sekunder senare samtidigt som det ger en anledning att ljuga för att han skulle ju ändå fria till henne AWE. Och sen ger de än anledningen att hon stack till sitt ex för amen han ville ju inte gifta sig men det ville hon, därför är det okej att snabbt som vinden springa direkt till en annan man utan att göra slut med sin nuvarande..

Alla dessa scenarion som Hollywood om och om igen pumpar ut genom tv rutan i våra vardagsrum, genom att skapa alla dessa konflikter framför oss och normalisera och resonera om i dessa negativa beteenden i olika sorters situationer. Så att vi sitter där och själva börjar tänka/diskutera/agera utifrån dessa normaliserade tankemönster.

Men det handlar inte bara om det, det handlar också om dubbelmoral, där ena personen får göra en sak medan den andre inte får för att det var en kvinna eller , för att den inte var snygg eller det är osmakligt på grund av någon annan anledning, amen du är hälsosam du kan inte äta mer än sallad ju, och tusen andra saker som de spyr ut över oss.

Romantisering av hyckleri, narcissism eller kanske extrem tävlingsinriktning, ja massa olika karaktärsdrag som om och om pumpas ut i rutan. Medan vi sitter där och skapar en empati för karaktären.

Kolla bara Barney Stinson. Asså behöver jag verkligen förklara vad den karaktären romantiserat? Utnyttjanden efter utnyttjanden av kvinnor, som romantiseras för att vi vet ju om att Barney hade ingen pappa eller Barney som är så osäker, men det gör ju inte att det är okej att utnyttja en annan person...

Men Hollywood argumenterar/målar upp bilder där det ska tämjas på den moraliska gränsen tills de lyckats få en människa som om och om igen går på det andra könet tills det känns så normalt att vi knappt funderar över det längre.
Eller till den gränsen att det blir roligt, eller att vi tycker om personen.

Så när karaktären sen gör alla dessa saker ska vi tänka, amen det var den karaktären och därför "förlåta" den fiktiva karaktären för detta fiktiva problem, när vi undermedvetet programmeras för att acceptera, godkänna och ibland gilla och ta åt oss av dessa karaktärsdrag är i världen.

Jag tycker det är smutsigt, detta är smutsigt på riktigt, att besudla våra tankar med smutsiga tankemönster och normalisera det så långt att vi inte längre blir förvånade av världen när vi ser det sen i verkligheten.

Ett solklart exempel är Jackass. Hur många unga sprang inte ut i världen och började skada sig själva efter att Jackass tog fart. Eller 50 shades of grey som ökade antalet människor som antog sig BDSM.

Detta är de mest uppenbara, små små karaktärsdrag syns knappt inte, men gör störst skillnad när vi ser upp till och blir som de karaktärer för ser på.
För att man relaterat till olika andra drag i karaktärerna och sen antar sig det som de antar sig för att vi vill vara mer som dem, dessa fiktiva idioter som vi ser på.

Vi säger att man blir som man umgås, men det är egentligen ännu värre. Man blir det man ser. Nu är det kanske inte sant för alla människor men de flesta blir aldrig sig själva de blir andra människor.

Vissa vill bli Rambo, vissa vill bli Michael Jackson, vissa vill bli Ross eller Monica från vänner andra ser likheter i Barney eller Ted. Men oavsett vem, så besudlas alla dessa karaktärer av samma problem.

Samma problem som upprepas på tv rutor runt om i hela världen för att de som skapar serier och filmerna gör samma program med nya ansikten, samma problem samma moral, samma anledning, samma lösning. Oavsett vad problemet är så nästa avsnitt är samma gamla som alltid, alltid ska man förlåta dessa saker, om och om igen.

Ju mer vi pumpar ut alla dessa konflikter och scenarion i Hollywood ju mer relaterar folk till det, och alla dessa blir mer och mer normalt i vår vardag. Eller känns det bara mer normalt i vår vardag.

Romantiseringar som att Bella inte kan välja mellan Edward och Jacob, som om det var ett val. Som att man väljer sin kärlek själv. Seriöst, vem skrev det, vad fan är poängen med att skriva om det?

Hela tiden ska konflikterna träffa oss och slå oss moraliskt ur balans och börja fråga oss frågor som vi redan vet svaren på, nej otrohet är inte okej... någonsin.

Det blir en desorientering av vår etik och moral som i slutänden leder till ökad otrohet, ökande av lögner, ökande av sexism osv.
Romantiseringar av negativa saker.

Vill vi verkligen bli fria?

Börja då sortera, reflektera och ifrågasätta de saker som ni tar och bjuder in i ert liv.

Vad är det som är poängen med denna situationen, varför hamnade de i detta problemet, varför får inte han bestämma på sin bröllopsdag, varför var det okej att han var otrogen i det avsnittet. Vad vill manusförfattaren säga med att ha skrivit detta så här?
Det är fan en bra jävla fråga, och har ni svaret får ni gärna skriva det, för jag ser då inte många anledningar.

Ju mer jag tänker på det, ju mer ser jag det i varje avsnitt, i varje serie, i hela Hollywood.

Och det gör mig riktigt sur ska jag erkänna...

Tror jag ska läsa en bok istället...