Under sin spatsertur till centrum hann hon visserligen se sig omkring en smula, men även gå in i en butik för allehanda matvaror. Hon valde mellan det och det, till lunch dagen därpå. Men det sket sig. Hon måste uppsöka badrummet, hemma. Sedan en tur till köket, förmodligen. I alla fall, på sin väg hem, som hon gjorde i lagom takt för att inte oroa magen säkert. Vad fick hon syn på då? Utom den vanliga miljön av natur i rörlig kombination med människor, bilar och helt som vardagliga hyss. Hon fick syn på en Karl. Inte vem som helst heller. Hon var så osäker på om det verkligen var en Karl. Att hon fick syna honom tre gånger. På visst håll i och för sig. På säkert avstånd. Men han bar sig inte åt som en man skall, enligt tidningen 'Skandalernas värld'. Han inte bara bar på en kasse mat. Full verkade den vara också. Tung, minst sagt. Han både gick, bar på sin kasse, rökte och hade telefonen vid örat, som om han lyssnade till något. Märkligt. Kufiskt. För det hade hon läst om mannen, att han hade en sådan hjärna att han måste stå för att prata, visserligen kunde gå och bära samtidigt, men borde ta igen sig på en bänk för att kunna röka. Inte konstigt att hon blev till sig i trasorna och måste in i badrummet sedan, som för att distrahera sig med att kolla om tvätten var torr.