Det var som om jag såg dig sist igår,
men det var dock förra vår.

Då jag kände bara kärlek till dig,
men du tryckte undan mig.

Du sa att tiden inte var rätt.
Att ditt hjärta var mätt.

Hur kan du nu komma hit
och luktar så mycket sprit?

Du vill ha en andra chans,
om det bara en sådan fanns.

Jag vill inte såra dig mer,
så mina tankar går såhär.

Det gjorde ont i mitt hjärta,
när du gav mig denna smärta.

Du sa ifrån och du stack,
jag hamnade i ett fack.

Ett fack jag egentligen inte passade in.
Dock du kände jag inte fick vara din.

Nära mig, står du.
Vill ha ett svar här och nu.

Det enda jag kan göra,
utan att det blir en röra.

Dessa ord som jag svamlar.
Jag är rädd att jag ramlar.

Lämna mig ifred, återkom ej.
Sa tack, men nej.