Nu är man åter redo för detta skrivande i sommarens
och värmens tecken.

Efter all vila och mysiga stunder med familj och kära.
Njuter som aldrig förr.

Tur jag slank in från 'buslivet' nyss.
Har man rent utav kommit upp i åren så tystnaden
är det vackraste som ger en näring.

Drömmer mig bort till gårdagen då sonen och pappa min njöt
av maten jag lagat. Ler i mjugg och känner kärleken strömma
genom kroppen.

Andas ut nu och blundar hårt ,
snälla klocka , , ticka fram som ett vidunder ,
nu befinner jag mig i min 'egen lya' dit inga bråk
eller höga ljud når.

Där får jag komma till ro med mig själv.
Jag lever !!