tid blev pengar
när pengar blev liv

världen blev meningslös
när vi blev det

det finns något kontinuerligt
över sorgen här ute
rösterna
jag hör dem
utan kantutjämning
och upplösning

alla suckar
blir till slut doft
i den bleka hissen
lilla barnet
så ofta representerad
nu sliten och trött

de kastar
det vi inte fick i dem
de behöver inte
smulas tama
ansträngda av lönen
mot ögonlocken

de är sedda men
inte längre värda
att sättas i andra hand