Kärleken var till början en sprallig, rolig å bra dans, från ingenstans tills att två hjärtan klappades för varann.

De nämnde sina namn, han höll i hennes hand å viskade tills sanden i glaset försvann, vem va han?

Var de han som gjorde allt för henne, till å med fingrarna klämdes, känslorna brändes, hjärnan den sprängdes. Allt för HENNE.

Så vem är hon? Fin, kort med leendet hon log, hon visste nog för vem hennes hjärta slog.

Självständig å händig, sket i att va trendig, matchade så bra tillsammans med killen som visade henne ständigt.

Vad händer sen?

Var å hur å vem, frågorna sattes till eld, svartsjuka sattes upp som tält. De skapade båda något som aldrig skulle hänt.

Känslorna letade efter varann, men att vara envis å efterklok den vann. Hans hjärta brann, hennes känslor försvann. Snart fanns ingen kung å drottning i djungelns savann.

Fan va sant, de en dans av romans. Ingen kunde förutspå det som fanns, men när de hade sin chans, så visade de tillsammans allt dom KAN.