varje andetag blir ett lugn
att sitta rofyllt och läsa
Dostojevskij
på pendeltåget norrgående
mot Bålsta

efterblivna kärringar
jävla fittor till
techno-diggande
ungdomar
som delar med sig av
sin kassa musik till hela vagnen

hela familjen Muhammed
fula tjocka arabjävlar
i fula slöjor
med fula ouppfostrade
högljudda ungar

någon finsk alkis
en grön plastpåse
en spritstinkande andedräkt
och en ful jeansjacka

vagnens obligatoriska
alternativare
en popfjolla
i trasiga strumpbyxor
fitta på ben

Anna-Karin, 42,
med morgontidning i famn
bakom coca-colabottnade glasögon
och hon stirrar på mig
hela tiden

Jag vill bara
slita upp ett eldsprutande dödsredskap
och tvinga allt detta till ett slut
förinta allt jag föraktar
utvecklingsstörda
alla snorungar
alternativare
invandrare
alkoholister
och medelsvenssons

jag vill att skottlossning
ska väcka alla
komatösa intensivpatienter
till verkligheten
ska dra ur sladden
och lyssna på
hur pipet blir ett avmätt
high-pitched ljud
och det enda fragment
som dröjer sig kvar
i min
valfria
ursäkt till
existens