Jag har utvecklat talang att bli kär.
Nån gång kanske nåt är äkta.
Men det enda jag kan tänka på är
hellre fly än illa fäkta.

Försöker att inte vänta på dig,
men tiden går lik förbannat
medan kablarna trasslar ihop sig.
Jag trodde aldrig nåt annat.

Låtsas att det inte är nån fara,
gör konst av att vara ensam.
Hittar på nya sätt att förklara.
Signalerna går inte fram.

Allt som händer är en tröttsam repris,
jag är omöjlig att lära.
Ibland kyler jag läpparna med is
så ingen ska komma nära.

Det struntar egentligen hur som helst,
jag har nåt mycket bättre nu.
Blundar jag kan det vara vem som helst;
blundar jag kan det vara du.