Det är så du ser hur mäniskan levt
vitrosa skimrande, ibland spräcklig
unikt påträngande befläckning
det som en gång öppnats
för livsdropparnas syremättning
så skör, så tunn, så bräcklig
ett stick djupare än ord
och stötvis kommer kaskader
av mörkröd betäckning
det är död och liv
det är viktigare än mobilens teckning
det är så du ser hur människan har levt,
i motvind och medvind,
visar ärret det vackra i sår.