Per använde höger hand till att smeka vänster öra ömt och liksom sakta och lätt, där han stod och väntade på (ananas) Monika medan människorna sorlade högt som fanken i ankomsthallen på flygplatsen. Han föreställde sig redan hennes förvåning över att han stod där för att möta henne efter den långa flygresan från Berlin. Men efter en del förseningar med flygtrafiken satt han och dåsade i en sådan där blågrön fåtölj och såg henne därför inte då hon kom och såg sig omkring, precis som om det var första gången hon var i Sverige. Medan hon stod där och såg vilsen ut smög sig vänster hand till höger öra och smekte där som frånvarande snäckans mjukdelar. Per vaknade med ett ryck som dock hotade att utspela sig i slow motion då en turist öppnade sin läsk med ett högt pysande i burken i sin hand. Han upptäckte henne ståendes som tveksam bland allt främmande på ett språk som kunde ha varit engelska. Då de något senare trasslade sig in i eller ut ur, varandras famntag med slingrande lemmar samt pussar och kramar, gick de i visst sällskap till en jättelik restaurang i närheten av en asiatisk familj på sju personer utan vidhängande kameror runt halsarna sina. Per lotsade dem (Per och Monika) till ett bord där de slog sig ned för att liksom se närmare på varandra inte helt olika tvenne törstande kameler ankomna till en oas i öknen efter tre dagars tålmodig vandring genom öknen. Var de andra kamelerna än höll hus, hade dessa två människor väl bara ögon för varandra. Resten av världen