Ett täcke av vitt brus,
kontrasterna dunstar
och du blir kvar i
öronbedövande tystnad
sekunder vandrar mot evigheten
natten är längre nu
och tungan kluven

Det är kanylen genom din hud,
ett hjärtslag
det är kallblodig lystnad,
ett famntag
det är ett hav utan slut,
ett kval

Det är blomman som aldrig
fick slå ut.