Den finaste byggnaden var administrations byggnaden, där hade min far sin mottagning och kontor
Rummet var jättestort med ett enormt skrivbord, det var möblerat med två läderfåtöljer med ett rökbord emellan , bordsskivan var av hamrad koppar plåt, på den stod det en cigarrsnoppare som var utformad som en maskintelegraf på en ångbåt med fram och back och allting.
Innanför satt sekreteraren i ett rum hon skrev ut det som min far hade pratat in på en diktafon , den bestod av trådar som rullades upp på en trissa som ljudet spelades in på.
Om det var något speciellt kunde vi alltid komma till hans mottagning, men det gjorde vi sällan.
Det fanns också ett klocktorn på byggnaden.
Dit Kunde man komma upp via en smal trätrappa och sista biten med en stege.
Där kunde man kika ut mellan springorna , vi fick inte klättra upp dit men gjorde det förstås ändå.
Det ven i springorna av vinden, det var lite kusligt.
Under sjukhuset fanns det kulvertar som man kunde ta sig ner i på några ställen, det var förbjudet men det gjorde vi ändå .
Dom var jättelånga och man kunde gå vilse i dom.
En gång fastnade jag med benet i ett rör när vi skulle krypa ner så att det gick ur led, det gjorde förskräckligt ont.
Min far hämtades och jag transporterades till sjukhusets operationsrum.
Där drog min far och en kollega rätt benet, det gjorde ännu ondare .
Sen fick jag gå gipsad i en månad,
Det kliade förskräckligt kommer jag ihåg.
Konstigt nog så var pappa inte arg på mig för att vi varit i kulverterna.
Han var nog tacksam att det inte blev värre.
Det enda som han var arg på var min kompis som garvade när benet var ur led.
Pappa sade bryskt åt honom att gå hem.
En dag kallades vi alla barn i matsalen där fanns ett stort bord där vi beordrades att ligga på magen.
Vi fick var och en en spruta i ryggen , det gjorde förskräckligt ont, han hade fått tag på Salk vaccin mot barnförlamning , som det hette då.