Vinden
Inte den hårda vinden som sargar, nej vinden den ljumma. Den som tänder och värmer i kroppslig hydda. Den ljumma vinden intill eldens orangegula sken.
Vinden den som fångar doften av nybryggt kaffe, när kylans isande händer hittar öppningen i små skrymslen där dock nävret saknas på kåtans väggar, och intill mitt renskinn. Där ute ylar vargar sig hesa och stormar drar förbi, men här intill den varma eldens täcke finnes harmoni. En känsla av frid.