Sonja hade närapå gula skor och Rickard hade närapå gul halsduk. Det kunde ha varit på en restaurang vid stora torget i Karlstad. Det var det inte. Det snöade inte kraftigt den dagen. Det var inte fredagen den elfte december och klockan hade inte heller hunnit bli 17:33 om aftonen. Lyktorna kunde ha lyst genom fallet av vita flingor. Det kunde ha infunnit sig en trolsk stämning. Sonja och Rickard kunde ha stigit in genom en glasad ytterdörr, från kylan utomhus till en spännande värme inomhus. Med en elegant gest kunde Sonja ha hållit upp dörren för Rickard att något före henne stigit in i restaurangen. Den kunde mycket väl redan ha varit halvt om halvt fullsatt. Det kunde ha funnits en bar med några som suttit vid den, drickandes gulfärgad öl ur fina sejdlar. Ljuset från olika lampor i taket kunde ha spridit ett dolskt sken. Vida omkring mellan väggar klädda i vinrött, smaragdgrönt och smalt svart här och där i det i så fall speciellt framtagna mönstret i tapeterna. Sonja skulle efter en stunds som sökande i lokalen ha stannat vid ett bord, efter ett kort stopp vid garderoben där de då givit den tjusigt välklädde unge mannen (24 år cirka) sina ytterkläder. Sonja kunde mycket väl ha lätt dragit ut en stol och bett Rickard ta plats i den, varpå Sonja i så fall skulle ha slagit sig ned mitt emot samt knäppt med fingrarna åt en kypare. Denne skulle då ha snabbt närmat sig bordet och från en bricka ställt två utsirade glas på bordet och hällt champagne i dem, efter att ha givit Sonja möjlighet att smaka av vinet, med en elegant gest som av viss vana. Sonja kunde sedan ha yttrat något på franska och godkänt drycken genom att smeka glasets fot och låta denna nektar fukta såväl läppar som strupe.

- Tack du, den där tar jag hand om. Yttrade hon menande då gossen med det vinnande leendet kom med den handskrivna notan. Hon kastade ett getöga åt summan till, flirtade skamlöst med såväl Rickard som mannen med handduken över armen, samt grävde fram ett kort som genom ett trollslag någonstans ifrån plötsligt. Mannen med blocket i svart som läderartat skyddsomslag tog kortet och skar sig väg genom folkhavet. Sonja log åt Rickards uppsyn och lät meddela att hon inte var helt okänd på platsen. Efter att ha tryckt i sig en tre rätters måltid samt en liten bakelse var, allt beställt på franska med perfekt uttal, satt Sonja en stund kvar på stolen och verkade vänta på något. Strax därpå kom någon med varsin kopp hett och frågade om allt var till belåtenhet. Samt fick några uppmuntrande ord till svar. Sonja läppjade på koppen, drog in de aromatiska ångorna och log mot sitt sällskap vid bordet. Tjugo minuter senare satt de i en bil med privatchaufför samt åkte utefter kanalen. Bilen körde med ett spinnande läte in genom ett par grindar av metall och gled sakta knastrande längs vägen innanför. Tills den stannade vid en vit dörr av målad metall. Huset självt var nog i rosa rappning med flera fönster varav några var upplysta och trots detta sken var lätt dämpat, det ändå syntes inbjudande samt bebott.

(Möjlig fortsättning i del två)