Det började i unga år
Känslan fanns alltid där
Den som senare hade rivit upp stora sår

Jag var ensam
Tillsammans med min så kallade ängslan
Den som med åren skulle försvinna
Men den lever kvar
Och får mig att mer och mer förtvina

Tro mig när jag säger att ni hade fel
För jag lever med känslan precis som då
Och jag vet inte om det är bra eller dåligt
Att den liksom inte går att nå.

Den är ju så bekant
Som en vän i allt det som annars är främmande
Tro mig, det är sant

En känsla kan vara allt
I allt som känns kallt.