Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vagga vaggar min mor till ro

Att försöka rädda en förfallande kropp
Att bevara något som redan gett upp hopp

Gener som brinner
Hår som försvinner

Hon så skör
Jag ser på hur hon sakta dör

Skoningslös, grym och hård
Jag faller på knä och ber om nåd

Maktlös men med stridsvilja
Trevar efter lösningen, nyckeln, drivet
Medan jag tvingas se hur det suger ur henne livet

Tappar bort min framtidstro
Vagga vaggar min mor till ro
Vagga vaggar min mor till ro

Vaggar vaggat min mor till ro




Fri vers av Lejonviskaren
Läst 328 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-12-06 08:49



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
En text som förmedlar både kärlek och vanmakt!
2018-01-21

  Solstrale VIP
Finstämt om något så svårt! Omtanke till dig!
2017-12-06
  > Nästa text
< Föregående

Lejonviskaren